Det är alltså tänkt att jag ska gå ner 17 kg... exakt lika mycket som jag gick upp när jag var gravid :s inser att det är svårare än vad jag trott så nu jävlar blir det allvar och en stor utmaning. Hur fan är det möjligt att gå upp 17 kg?! Sen får man tänka på att jag födde 6 veckor för tidigt... jag hade med största sannolikhet gått över 20 kg :s
strax dax att sova ett tag, har ändå inget kul att skriva :p
söndag 5 december 2010
fredag 3 december 2010
Trött
är jag den enda mamman i hela världen som faktiskt är sjukt trött? Jag tycker att alla verkar så pigga hela tiden, jag är mer DÖD.
13 mars 2010....
... är den dagen jag får reda på att jag är gravid. Den 7 oktober föds Elias, 6 veckor för tidigt. This is the story:
Det jag kan säga är så mycket som att det blir aldrig som man tänkt sig...
För det första trodde jag att jag skulle ha svårt att bli gravid.... det gick snabbt och va inte alls svårt. Jag trodde att jag skulle få en flicka, "jag kan inte få en pojke".... jag fick en pojke. Jag trodde att jag skulle må jättedåligt... jag mådde jättebra. Jg trodde att jag skulle dö när jag födde barn... jag var knäpptyst och klarade det galant. Det jag däremot hade rätt i, var att jag hade en känsla av att jag skulle föda för tidigt, det jag däremot inte trodde var att jag skulle föda 6 veckor för tidigt, i v.34+4.... this is the story (i korthet)...
Jag hade mått bra under hela graviditeten bortsett från lite illamående på kvällarna de första veckorna, men aldrig så att jag kräktes, jag mådde så bra att jag glömde bort att jag var gravid. När jag var i v.34 upptäckte jag att slemproppen hade börjat lossna, vilket den kan göra några veckor innan förlossningen på en del. Jag började också få mer mensliknande smärtor flera ggr/dag, inga konstigheter tänkte jag, bara förvärkar, helt normalt. Jag hade ringt förlossningen för att fråga om slemproppen, ingen fara sa de. När jag sen hade en tid hos min bm (den 6 okt) på kvinnohälsan berättade jag allt för henne. Hon ville skicka upp mig till förlossningen för att ta lite prover, hon trodde jag kunde ha en infektion. Jag åkte till förlossningen 30 minuter senare. Jag fick inte åka hem, jag blev inlagd. Efter grundliga undersökningar såg de att jag var öppen 3cm och att jag hade en infektion i kroppen. Infektionen hade satt igång förlossningen, jag hade streptokocker, samma bakterie smo orsakar halsfluss. Kort o gott, jag skulle föda snart, idag, imorn, lr om en vecka, ingen visste...
Vattnet gick 09.30 den 7 oktober och Elias föddes kl 23.03 samma dag, 6 veckor för tidigt. Han vägde 2510g och var 46 cm lång (kort). Han låg på neonatal i en vecka och hade hemvård i två veckor. Han mådde bra och var frisk, fick matas med sond och fick en släng av gulsot, men det var det enda :)
Nu vet ni, jag har blivit mamma!
Det jag kan säga är så mycket som att det blir aldrig som man tänkt sig...
För det första trodde jag att jag skulle ha svårt att bli gravid.... det gick snabbt och va inte alls svårt. Jag trodde att jag skulle få en flicka, "jag kan inte få en pojke".... jag fick en pojke. Jag trodde att jag skulle må jättedåligt... jag mådde jättebra. Jg trodde att jag skulle dö när jag födde barn... jag var knäpptyst och klarade det galant. Det jag däremot hade rätt i, var att jag hade en känsla av att jag skulle föda för tidigt, det jag däremot inte trodde var att jag skulle föda 6 veckor för tidigt, i v.34+4.... this is the story (i korthet)...
Jag hade mått bra under hela graviditeten bortsett från lite illamående på kvällarna de första veckorna, men aldrig så att jag kräktes, jag mådde så bra att jag glömde bort att jag var gravid. När jag var i v.34 upptäckte jag att slemproppen hade börjat lossna, vilket den kan göra några veckor innan förlossningen på en del. Jag började också få mer mensliknande smärtor flera ggr/dag, inga konstigheter tänkte jag, bara förvärkar, helt normalt. Jag hade ringt förlossningen för att fråga om slemproppen, ingen fara sa de. När jag sen hade en tid hos min bm (den 6 okt) på kvinnohälsan berättade jag allt för henne. Hon ville skicka upp mig till förlossningen för att ta lite prover, hon trodde jag kunde ha en infektion. Jag åkte till förlossningen 30 minuter senare. Jag fick inte åka hem, jag blev inlagd. Efter grundliga undersökningar såg de att jag var öppen 3cm och att jag hade en infektion i kroppen. Infektionen hade satt igång förlossningen, jag hade streptokocker, samma bakterie smo orsakar halsfluss. Kort o gott, jag skulle föda snart, idag, imorn, lr om en vecka, ingen visste...
Vattnet gick 09.30 den 7 oktober och Elias föddes kl 23.03 samma dag, 6 veckor för tidigt. Han vägde 2510g och var 46 cm lång (kort). Han låg på neonatal i en vecka och hade hemvård i två veckor. Han mådde bra och var frisk, fick matas med sond och fick en släng av gulsot, men det var det enda :)
Nu vet ni, jag har blivit mamma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)